Pier Paolo Pasolini: Askens poet

pasolini

Pasolinis vindlande självbiografiska dikt Askens poet utkommer nu på norska på Flamme förlag, i översättning av Camilla Chams. Det sägs att Pier Paolo Pasolini skrev Askens poet under en enda natt i 1960-talets mitt. Manuset hittades i Pasolinis kvarlåtenskap och publicerades 1980, fem år efter hans död. Det är en en oförbehållsam och brutal diktsvit som berättar om Pasolinis liv, från uppväxtåren i Friulien till livet som omstridd författare och filmskapare. Språket är prosaiskt och samtidigt musikaliskt, och framhåller nödvändigheten av att uttrycka sig genom handling lika mycket som genom poesi.

Pier Paolo Pasolini (1922–1975) är kanske mest känd som filmskapare, bl. a för filmerna Mamma Roma, Teorema, Decamerone och Saló eller Sodoms 120 dagar. Men Pasolini var kanske först och främst poet. Alberto Moravia uttalade på Pasolinis begravning: Vi har förlorat en stor poet, och poeter är sällsynta, det det föds bara några få stycken varje århundrade.

Camilla Chams skriver i efterordet till Askens poet att diktverket fungerar som en introduktion till Pasolinis författarskap, men att verket samtidigt också säger något om Pasolinis syn på poesins roll och betydelse i samhället. Chams skriver om Pasolini och den samtidiga Calvinos skilda förhållningssätt, om hur Calvino svarade på samhällets förändringar genom att gå djupare in i fiktionen medan Pasolini istället lät kroppen och de egna handlingarna blir poesi.

Vi har budit in översättaren Camilla Chams och författaren och poeten Hans Petter Blad för ett samtal om Pier Paolo Pasolini och hans diktning. Samtalet leds av Joanna Lundberg från Litteratur på Blås redaktion.

Camilla Chams har översatt Askens Poet för Flamme forlag. Hon är litteraturvetare med specialisering inom italiensk litteratur og filmhistoria.

Hans Petter Blad är författare, dramatiker och regissör med stor begeistring för Pasolinis verk.

Ur Askens poet i Camilla Chams översättning:

Hva angår mitt fremtidige arbeid…

vil du en dag få se en ung mann ankommme

et vakkert hus,

hvor en far, en mor, en sønn og en datter,

lever i rikdom og velstand, i en tilstand fri for selvkritikk,

som om det var alt, livet helt enkelt.

Det er også en hushjelp der (fra fattige kår)

idet den unge mannen ankommer,

vakker som en amerikaner.

Straks som den første forelsker hushjelpen seg i ham.

Hun løfter opp skjørtet sitt, og han gir henne

sitt lems søte, svulmende sinne.

Deretter forelsker sønnen seg i ham.

De sover sammen på guttens rom, med restene av barndommen.

Og også til sønnen gir han sitt silkemyke, potente og voksne lem.

Den samme gaven, ettergivende og sjenerøst,

fordi han er den som gir, kommer han også til å gi moren,

hun som tilber plaggene hans, buksene, skjortene

og undertøyet hans, forlatt på landstedet

en varm sommerdag ved Det tyrrenske hav.

Også til faren vil han gi den sammen gaven,

og slik bli far til faren – eftersom han med all mulig

tvetydig moderlig sødme,

i navnet selv er far -